TOR

Existens, förmågor, tillägnande – med andra ord individualitet, frihet, egendom – det är vad människan är.

Om de här tre sakerna kan man säga, utan alla demagogiska spetsfundigheter, att de är äldre än och överlägsna varje mänsklig lagstiftning.

Det är inte för att människan har stiftat lagar som individ, frihet och egendom existerar. Tvärtom, det är för att individen, frihet och egendom existerar som människan stiftar lagar.

Vad är då lagen? Som jag har sagt på andra ställen är det det kollektiva organiserandet av den individuella rätten till legitimt självförsvar.

Var och en av oss äger, av naturen, av Gud, rätten att försvara vår person, vår frihet och vår egendom, eftersom det är de tre element som utgör och bevarar livet, de kompletterar varandra och kan inte förstås var och en för sig. För vad är våra förmågor, om inte en förlängning av vår person, och vad är egendom om inte en förlängning av våra förmågor?

Om varje individ har rätt att, även med våld, försvara sin person, sin frihet och sin egendom, så har flera personer rätt att överlägga, komma överens och organisera en gemensam organisation för att regelbundet sörja för försvaret.

Den kollektiva rätten har alltså fått sin princip, sitt existensberättigande och sin legitimitet från den individuella rätten. Den kollektiva makten kan rent logiskt bara ha samma mål, samma uppgift som det individuella försvar den ersätter.

Alltså, på samma sätt som en individ inte legitimt får förgripa sig på en annan person, frihet eller egendom, av samma skäl får inte kollektiv makt användas för att kränka individers eller klassers person, frihet eller egendom.