Den rent absurda ståndpunkten att göra nyttjande av en viss typ av rusningsmedel till en kriminell handling är en fasansfull och rent totalitär åskådning enligt min mening.
Och på punkt på punkt visar det sig vad konsekvenserna blir.
Personer som uppenbart är sjuka blir fångar istället för patienter.
Hindrandet av den obotliga och dödliga sjukdomen AIDS blir helt plötsligt inte viktigt.
Listan kan göras lång. Och då har vi bara nuddat brukardelen.
Det som vi i Sverige slagit oss om bröster för - fri sjukvård för alla - är uppenbart inte fri.
Alla ska med. Så länge du inte är en knarkare.
Ska inte vi svenskar vara världens mordernaste folk där vi sätter vetenskap över dogmer? Varför är vi fortfarande kvar i en bestraffningslogik?
Personligen har jag medverkat i detta krig i en tidigare yrkeskarriär. Jag vet mycket väl hur farligt narkotika är, speciellt i kombination med dagens narkotikapolitik.
Jag har sett det med egna ögon hur familjer blivit förstörda. Hur unga liv gått rakt åt skogen. Återfallen. Och hur nära döden ständigt är.
Det jag aldrig förstod var hur det då kan ses som en hjälpande hand att ytterliggare förstöra förutsättningar genom att frihetsberöva människor.
Aktiv splittring av familjer från statens sida, och då inte i syfte att hela utan i syfte att bestraffa.
Men framför allt sveket - sveket från dem som säger sig stå på de svagas sida - för de har gjort det olagligt att vara just svag!